Jobbet, hemmet och webcamen

Sen jag kom till Alcalá har jag bott i familjen Betterigde Jiménez López hus men även jobbat under the very same tak. I början var det klurigt och känslan av att ständigt vilja vara till lags gjorde det svårt att försöka bli polare med chefen. En gris till pappa har kastat en brun hinna över hela min vistelse i Alcalá, men även lärt mig extremt mycket. Pö om pö blev jag väl på något vis kompis med Toñi, pappan är fortfarande en gris dock, och jobbet flöt någonstans ihop med vardagen. Nu så här innan mållinjen är det kul att blicka tillbaka och inse att även om mycket har varit kämpigt så blev det ändå så himla bra.

Barnen och jag har kommit till ett bra stadium där vi känner varandra, och även om jag vill döda dem ibland (3-4ggr/dagen) så tycker jag så fantastiskt mycket om dem. Det kommer bli en pärs att säga hejdå till tvillingarna, men jag kommer inte sakna dem, om man säger så.

Dock vet jag inte vad jag ska göra med alla mina 500 webcambilder.