Välkommen till Andalusien

För några veckor sedan packade familjen och jag våra väskor och drog till Toledo som ligger i Castilla la Mancha, d.v.s. halvvägs upp genom Spanien. Toledo är en stad som lockar perversa mängder turister dels på grund av de sköna utsikterna men framför allt för sin storslagna historia. Det är inte utan att man känner sig ganska blåst när man vandrar över kullerstenarna genom de medeltida gränderna eftersom det finns bitar av känd historia och awesome arkitektur runt varje hörn, och man kan inte 1% av allt som finns att veta/lära sig.

Även om Toledo i sig var maffigt och intressant så var ändå mitt intryck från resan ganska klart: att jag levt i en liten spanienbubbla i Andalusien utan att kunna urskilja att det som för mig är så himla spansk, i själva verket är andalusiskt.

50 mil rätt norrut gjorde klart att det spanska språket jag lever och frodas i är mer andalu' än castellano och till mitt stora förtret var jag tvungen att anstränga mig för att förstå spanskan från norr. Det var också intressant på hemvägen när vi, halvt döda av hunger, svängde in i en liten liten stad som hade kunnat vara Alcalá för att ta oss en bit mat. Förutom att i Castilla la Manchas version av Alcalá finns det inte cafeer, barer och restauranger proppade med folk runt varje hörn, vi var helt enkelt inte i Andalusien.

En alldeles för varmt klädd svenne i Toledo

Toñis bakhuvud och lite grönska ala Castilla la Mancha

Anna, en annan svensk au pair, i Sevilla, Andalusien!