Religion och sirap

Egentligen har jag velat vänta lite med att skriva sånt här då jag känner att det är lite väl övermodigt efter blott en vecka. Men det kliar så förbaskat i fingrarna, så what the heck!

Det slår mig om och om igen hur nära och tillgängligt religion (läs: kristendom) är här i Málaga. Mitt i city finns världens ståtligaste katedral, insprängd mellan turistshopparna och Picassovykorten. Är det inte krucifixet över sängen man sover i så är det processioner genom staden en vanlig lördagkväll.

Det senare var en riktigt fascinerande upplevelse. Jag och Sanna var på väg hem till Pedregalejo på kvällen. Men vi lockades tillbaka in i city av ett taktfast dunkande, någonstans inne i vimlet av den stora folkmassan som hade samlats. Vi trängde oss fram och den mest språkligt anpassade av oss frågade närmsta spanjack om det var en begravning, men hon skrattade lite tillbaka och sa att det bara var en vanlig procession. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning vi såg hur de flyttade la Virgen från en kyrka till en annan. Fett läbbigt, men samtidigt extremt fascinerande, hur dem med största möjliga allvar utförde det.

Något annat lite mer lättsmält är min spanska. Som beräknat är den ungefär lika flytande som kylskåpskall sirap och ett bevis på det fick jag igår, när jag powerwalkade genom Pedregalejo. Tyckte att det skulle vara en god idé att hålla koll på tiden, vill ju inte missa lunchen hemma för allt i världen, så jag frågade närmsta gubbe som såg spansk ut (han stod och formklippte sin häck (på riktigt, han gjorde det!). Jag frågar den mest simpla skolspanska fråga någonsin och han firar av världens mullrigaste, läspande och konstigaste harang till svar, och jag kan inte urskilja en enda siffra ur rotvältskan. Var bara att le, säga gracias och powerwalka till nästa människa. Som gör exakt samma sak. Fjärde gången gillt, och jag fick ett enkelt doce till svar. Tack.