Om att gå i dvala

Idag är det söndag och i Spanien betyder det 24h av total siesta. Relaxa järnet. Hardcore chill. Det är likadant på lördagar förutom att de flesta affärer åtminstone har öppet innan lunch och att kvällen innebär fiesta. Men på söndagar ligger det som en sömnig hinna över hela Málaga. Allt har stängt, det mest upphetsande är när kyrkklockorna klämtar vid tolv och om jag har förstått saken rätt så är den sista veckodagen även tid för familjen. Jag och min compañera, min bättre hälft och sambo, har lite svårt att sysselsätta oss därefter och man blir hysteriskt rastlös.

Det som däremot är bra med denna ofrivilliga dvala är att man hinner reflektera över veckan som gått och göra alla tråksysslor som tvätt och städ (vilket vi dock inte har så mycket av här så klart) och dessutom finns det ingen bra ursäkt för att inte plugga.

Första veckan i skolan var väldigt spännande och givanden. Man har hunnit med att sortera alla människor man träffat och spanskan börja sakta (läs: jättesakta) men säkert ta form. Alla studenter i skolan är ju precis som jag, ickespanjack, och det blir väldigt snabbt att man hittar människor att umgås med eftersom alla sitter i exakt samma båt.

Så har vi hunnit med att gå ut enligt spanskt manér också. Det har blivit mycket tapas, tinto de verano och dans. Trillade i säng vid femsnåret den här morgonen, det säger väl det mesta och förklarar även varför jag nu ska luta mig tillbaka för lite rekreation inför veckan som kommer.