Flytt

Nu är det dags att gå och lägga sig för sista gången i la casa de Paqui. Imorgon tar jag allt jag äger och har och flyttar in till staden för att fortsätta det spanska livet som en citybo. Jag kommer tillsammans med tre spanska (!) tjejer bo i en delad lägenhet som ligger så centralt att, om det inte vore för att den ligger på sjunde våningen, jag skulle kunna sträcka ut handen genom ett fönster och köpa en churro till frukost.

Månaden här i Pedregalejo har faktiskt varit riktigt trevlig och det känns som en bra erfarenhet att ha testat på värdfamiljelivet innan "egen" lägenhet. Det kanske bara är önsketänkande men jag tror nog att jag och Sanna (som också ger sig i kast med egen lya, fast i el Palo) har varit trevliga att inhysa. Ett tecken på det är till exempel som när vi idag fick mozzarellasallad till lunchen samt Sannas favorit-Paqui-mat: linssoppa (som jag tyvärr inte kunde få i mig så mycket av på grund av alldeles för goda Piña Coladas kvällen innan).

Det här innebär alltså att min Paqui/Pedregalejo-adress inte längre gäller! Så alla ni som har kvar den kan eliminera den ur minnet eller adressboken.

En parentes är att det är himla kul med kommentarerna ni skriver! Fortsätt med det så blir Sofia glad även resten av resan.

Hejdå till Maho och batata (vår, då förkylda, japanska sambo samt en efterätt Paqui serverade vid ett tillfälle)

Mersmak av Sevilla

Idag är en dag som man kan döpa till "post-Sevilla", för det är precis så det känns. Ben som varken lyder eller fungerar som de ska och ett huvud som tror sig se arabiskt influerat kakel runt varje hörn. Och nog tuktade vi nog både kropp och knopp bra med en heldag i Andalucías huvudstad.

Sevilla kan man (försöka) sammanfatta som prålig, storslagen och Spansk ut i fingerspetsarna. Efter en, faktiskt, väldigt behaglig busstur på tre timmar stod vi lite villrådiga någonstans i staden och det tog ett tag innan vi fick tag på karta och kunde börja orientera oss efter planen vi lagt upp. Därefter gick allt väldigt snabbt och vi avverkade den ena sevärdheten efter den andra i ett inte så spanskt tempo. Torre del Oro, katedralen med tornet Giralda och tjurfäktningsarenan Maestranza ingick däri och det var så klart väldigt majestätiskt och vackert men ändå lite "check-nästa"-känsla. Dock var Plaza de España så där överväldigande att man bara står och stammar fram några, inte så genomtänkta, meningar under en kvart. Fantastiskt!

Så efter forcerat turistande varvade vi ner några hästkrafter och traskade runt i de judiska kvarteren, tog en kaffe och gick en eftermiddagspromenad längs floden (i väldigt spanskt tempo). Vi avrundade dagen med att äta så som man äter bäst i hela världen - tapas.

Avslutningsvis kan man säga att Sevilla verkligen är så vackert som man hör att det ska vara och man förstår varför Spanjorerna är stolta över staden. Men någonstans blev jag lite naivt besviken över att mycket av det som skulle vara så genuint spanskt kändes så påklistrat och framtvingat, istället för bevarat och framhävt. Istället för äkta blir vissa delar en turistattraktion som är fin att titta på men som tyvärr inte säger så mycket. Men det är då man inser att det mest spanska som finns ändå är att sitta på ett lokalt hak på andra sidan floden, långt bort från flamencon, tjurfäktningen och arabiska kaklet, och äta tapas och småprata med gubbarna i bordet bredvid. Dit turisterna (förutom vi) inte når.
 

Vanessa - Tysken


Paella, så klart!


Sanna sätter nästan bocadillon i halsen på grund av hänförelse


Jag ser inte så förtjust ut, jag tänkte nog på att vi lever i ett samhälle under patriarkala strukturer


Vanessa och en Virgen


Lite av katedralen och mycket av tornet Giralda


Calle Sierpes


Pygméerna och torre del oro


Oxsvans, spenat med kikärter, calamares och lite Tinto de Verano. Gudars!


Charmen vi hittade på kvällen

Försmak av Sevilla

Sevilla var fantastiskt! Återkommer med mer.

Dansa

Senaste veckan har varit fullproppad av händelser och en av de roligaste är att jag hittat massor av dansstudior. Nära det hostel jag bodde på inne i stan finns det en butik som säljer allt man behöver för att dansa flamenco. Jag vågade mig in där och frågade den lätt excentriska mannen bakom disken om han möjligtvis kände till någon dansstudio där man kan dansa modernt. Han blev helt till sig och försäkrade mig om att jag hade kommit till EXAKT rätt ställe för han kan ALLT om dans i Málaga!(!!). Sen vrålade han "MÚSICA!" och satte på den mest galna flamencolåten någonsin med kastanjetter som smattrade lika frenetiskt som hans fingrar över tangentbordet. Han frågade var jag bodde och vad jag ville dansa och sen plitade han ner en skräddarsydd lista med fyra olika studior och två namn på en lapp, allt i närheten av Pedregalejo. Tack Paco på Calle Pasillo Santa Isabel!

Jag testade ett ställe i torsdags och det var superkul! Det var jazz, läraren var en tysk koreograf och gruppen bestod av kvinnor från 15 - 30 år. Blandade förmågor men vissa var helt sanslöst duktiga och hade en teknik jag bara kan drömma om. Jag stod ut i ganska många fall då alla hade trikåer, mjuka dansskor, en body på överkroppen och håret stramt bakåtstruket i en knut - och så kom jag där med vanligt linne, dansvänliga byxor och barfota.

Så den kommande veckan kommer det nog testas lite olika ställen, längtar väldigt mycket!

Churros

Den här dagen har helt gått i ätandets tecken. Jag och Sambon gick upp i tid för att ta bussen in till stan denna förmiddag, dock fick vi snällt invänta värdinnan, Paqui, för att få vår så heliga frukost. Vi och Tysken traskade mot en bazar som låg i de för oss ännu oupptäckta delarna av Málaga. Marknaden bestod dock, enligt Sambons teorier, bara av olika sorters stöldgods utspridda på lakan på marken. Teorin var mycket trolig och det var lite av en besvikelse, men med den erfarenheten fick vi dock tid till att inhandla våra efterlängtade churros!

Churros är som friterat fikabröd som spanjorerna helst äter till frukost, som eftermiddagsmellis eller som bakismat och helst ska de doppas i choklad. Om jag hade längtat. De smakade väldigt gott - de första tuggorna i alla fall, för sedan stod de en upp i halsen och även sju timmar senare vill jag vomera lite. Att vi sen kom hem direkt för att äta en lunch med kraftig fisksoppa, tortilla och bröd gjorde inte saken bättre.

Den här feeder-dagen kommer jag överleva en vecka på, bra för plånboken.

Churros!

Photosession av Sambon. (Ett kvitto på hur värdelös min kamera börjar bli. Ska nog önska mig en ny i julklapp av Paqui).

Vardag

Sitter i min säng, ömsar skinn (flagnar) och tänker att vi kanske njuter av de sista strandvänliga dagarna den här helgen. Förvisso har jag sagt det varje dag hittills. Annars flänger veckorna förbi här i Málaga och ibland känns det som om jag varit här ett år redan. Det är nog skolan som skapar illusionen av att dagarna slukas, varje vardag är ju redan till hälften planerad och fylld. Eftermiddagarna och helgerna får man stoppa med caféplugg, strand, tapas, sangria, kackerlacksmord, långa turer in till centrum osv osv. Jag vet inte om det är Spanien eller vi som är klyshiga, men det är sånt vi sysslar med.

Skolan, som det mesta kretsar kring, är riktigt rolig och oftast väldigt givande. Varje dag följer exakt samma schema; konversation, skrivlektion och grammatik x2. Fyra lektioner á femtio minuter och jag slutar halv två och då pilar jag hem fort som attan för lunch eftersom magen har varit sverigehungrig sen några timmar tillbaka.

Ikväll blir det lugna gatan med spanskdubbad film, frukttapas och kanske en amerikan på det (Kenny).

Sofia en la playa de Pedregalejo

Anna, Fanny och Sanna cafépluggar

Vanessa och Kenny

Bakgården är fortfarande fancy

Om att gå i dvala

Idag är det söndag och i Spanien betyder det 24h av total siesta. Relaxa järnet. Hardcore chill. Det är likadant på lördagar förutom att de flesta affärer åtminstone har öppet innan lunch och att kvällen innebär fiesta. Men på söndagar ligger det som en sömnig hinna över hela Málaga. Allt har stängt, det mest upphetsande är när kyrkklockorna klämtar vid tolv och om jag har förstått saken rätt så är den sista veckodagen även tid för familjen. Jag och min compañera, min bättre hälft och sambo, har lite svårt att sysselsätta oss därefter och man blir hysteriskt rastlös.

Det som däremot är bra med denna ofrivilliga dvala är att man hinner reflektera över veckan som gått och göra alla tråksysslor som tvätt och städ (vilket vi dock inte har så mycket av här så klart) och dessutom finns det ingen bra ursäkt för att inte plugga.

Första veckan i skolan var väldigt spännande och givanden. Man har hunnit med att sortera alla människor man träffat och spanskan börja sakta (läs: jättesakta) men säkert ta form. Alla studenter i skolan är ju precis som jag, ickespanjack, och det blir väldigt snabbt att man hittar människor att umgås med eftersom alla sitter i exakt samma båt.

Så har vi hunnit med att gå ut enligt spanskt manér också. Det har blivit mycket tapas, tinto de verano och dans. Trillade i säng vid femsnåret den här morgonen, det säger väl det mesta och förklarar även varför jag nu ska luta mig tillbaka för lite rekreation inför veckan som kommer.

Kommentarer och lite bilder

Min kära bror upplyste mig om trubbel vid kommentarsfältet, men nu är det fixat så det är bara att plita ner en rad, eller sju, om man känner för det!

Sen har det blivit lite mer text än tänkt hittills, så jag låter bilderna (nästan) tala för sig själv idag.

Vad vi ser:
1. Sanna köper ekologiska linser i Málaga.
2. Huset jag (vi) bor i.
3. Sanna chillar på bakgården.
4. Maho (japansk utbytesstudent som bor i samma hus), Sanna och jag innan vi käkade grillade sardiner.

1.
















2.











3.











4.

Religion och sirap

Egentligen har jag velat vänta lite med att skriva sånt här då jag känner att det är lite väl övermodigt efter blott en vecka. Men det kliar så förbaskat i fingrarna, så what the heck!

Det slår mig om och om igen hur nära och tillgängligt religion (läs: kristendom) är här i Málaga. Mitt i city finns världens ståtligaste katedral, insprängd mellan turistshopparna och Picassovykorten. Är det inte krucifixet över sängen man sover i så är det processioner genom staden en vanlig lördagkväll.

Det senare var en riktigt fascinerande upplevelse. Jag och Sanna var på väg hem till Pedregalejo på kvällen. Men vi lockades tillbaka in i city av ett taktfast dunkande, någonstans inne i vimlet av den stora folkmassan som hade samlats. Vi trängde oss fram och den mest språkligt anpassade av oss frågade närmsta spanjack om det var en begravning, men hon skrattade lite tillbaka och sa att det bara var en vanlig procession. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning vi såg hur de flyttade la Virgen från en kyrka till en annan. Fett läbbigt, men samtidigt extremt fascinerande, hur dem med största möjliga allvar utförde det.

Något annat lite mer lättsmält är min spanska. Som beräknat är den ungefär lika flytande som kylskåpskall sirap och ett bevis på det fick jag igår, när jag powerwalkade genom Pedregalejo. Tyckte att det skulle vara en god idé att hålla koll på tiden, vill ju inte missa lunchen hemma för allt i världen, så jag frågade närmsta gubbe som såg spansk ut (han stod och formklippte sin häck (på riktigt, han gjorde det!). Jag frågar den mest simpla skolspanska fråga någonsin och han firar av världens mullrigaste, läspande och konstigaste harang till svar, och jag kan inte urskilja en enda siffra ur rotvältskan. Var bara att le, säga gracias och powerwalka till nästa människa. Som gör exakt samma sak. Fjärde gången gillt, och jag fick ett enkelt doce till svar. Tack.

Pedregalejo

I torsdags var det flyttdags för Sanna och mig. Dags att bege sig till värdfamiljen och dags att bege sig till Paqui och hundarna (!). Huset ligger i Pedregalejo, tio minuter utanför Málaga, och det var inte precis något ghetto vi kom till. Höga murar, med larm och doningar, som omsluter husen och kanske lite mindre hundbajs än normalt.

Inför mötet med värdinnan var vi beredda på det värsta och vi hade många gånger målat upp mardrömsscenarion som kändes realistiska. Olarmade hus och hundbajs stod inte med på listorna men däremot var vi ganska övertygade om att det inte var några öppna och kärleksfulla armar som väntade oss. Flera gånger hade jag ordagrant sagt "den giriga tanten" och många gånger har jag skämts i efterhand för dem orden. Paqui visade sig vara genomsnäll, intresserad och mån om att hennes "chicas" ska vara mätta och glada.

Frukost och lunch står Paqui till förfogande med varje dag, men "middag" får vi ordna själva. Frukosten har sin högst begränsade charm då vi hellyllesvennar inte är helt bekväma med muffins, baguette med chokladkräm och honungspuffar som start på dagen. Lunchen är dock fabulous, spansk och rejäl!

Huset är, likt hostelet, en salig blandning av nationaliteter och hittills har vi fått socialisera med danskar, japaner och många österrikare. Dagarna har tills nu fyllts av många svettiga och dåsiga timmar på stranden, några vändor till mataffären och lite volleyboll med en hel drös med österrikare. Solbrännekurvan kanske inte kommer stiga i lika raskt nästa vecka då skolan startar, men det ska bli skönt att få lite rutiner och spanska att bita i.