Fast jag verkligen upplevde det som att jag var som hemma i Pedregalejo så är det ändå himla skönt att bo i sin "egna" lägenhet. Det vill säga att inte vara gäst på några villkor alls. Det innebär så klart mycket mer ansvar och frukosten, till exempel, är inte längre lika efterlängtad när man numer faktiskt måste göra den och diska efteråt, (jättejobbigt, vet inte hur jag står ut egentligen).
Sen trots att jag och mina tre nya compañeras ibland är som aliens inför varandra (jag må vara i Spanien, men nej, jag tänker inte börja uträtta mina behov med dörren på vid gavel) så tycker jag att det har gått förbluffande friktionsfritt! Vi lagar och delar all mat tillsammans och alla har liksom naturligt fallit in i sina roller. Sonia, den supersociala spinninginstruktören med lätt underbett, lagar nästan all mat; Carmen, den bildade bohemen som röker och svär som en borstbindare, städar mest av alla och Inma, den burdusa tjejen från landet som garvar sig harmynt åt mina språksvårigheter, diskar och plockar undan. Jag, svennen, fixar fikat efter maten.
Idag är det söndag, och när man sticker ut näsan här i centrum så kan man faktiskt misstänka att inte alla spanjorer ligger i siesta (koma). Överväger att köpa en croissant.
Frukostvyn från balkongen
Äntligen en beskrivning på de nya roomiesarna. Verkar sjukt spännande!
SvaraRaderaangående frukostvyn: fuck you.