Besök

I lördags kom Magnus hit och på natten till tisdag blev det hemfärd för hans del. Det känns som om sverige-hem var här och knackade på men drog lika snabbt igen, lustig känsla. Rumskompisarna fick några rejäla smakprov på svensk kultur och Magnus fick nog en årförbrukning av spansk. Det var riktigt roligt att få uppleva staden som turist igen och med råge som vi gjorde det!
Vi hann med bergsbestigning i el Palo, rostade kastanjer och så klart massor av bra tapas. Magnus hade nog ibland fullt upp med att hålla reda på alla polacker, tyskar och amerikaner (med mera) samt att hänga med i det andaluciska tugget i lägenheten.

På fredag är det examen i skolan och klassen är i ett stadium av grav nervositet. Det kommer förmodligen gå bra men när man funderar över vad som kan tänkas komma upp på proven mot vad man lärt sig hittills så känns det som om hjärnan blivit överkörd av ett tåg, alternativt blivit nedtryckt i en dokumentförstörare. Ikväll blir det alltså studier, paella och spinning.

Tjurfäktning, apelsiner och en virgen

Du vet att du är i Spanien när rubriken har det namnet.

Igår hade jag den oförskämda turen att få en ikon av en kompis här. Den fanns i hennes lägenhet när hon kom hit men hon var intresserad av den. Jag som hyser en nästintill pervers hatkärlek till religiösa saker och ting var inte sen med att lägga vantarna på den. Såg framför mig hur, ironiskt, fin den skulle vara på mitt skrivbord. På väg hem traskade jag alltså genom enormt folktäta Málaga med en Virgen under armen, lätt nervös inför alla skeptiska/nyfikna blickar. Vi hade det trevligt på bussen men inte lika trevligt när vi passerade under ett apelsinträd då en apelsin föll rätt ner på mitt huvud. Det gjorde fett ont, som man säger. Det kanske betyder att man inte ska jiddra med Gud, jag vet inte.Annars börjar apelsinerna bli galet billiga nu, ett tecken på att vintern närmar sig. Köpte tre kilo för 1€ förra veckan, det tackar man för.

En annan så där fånigt Spansk grej som hände idag var när jag på bussen tryckte på stopp-knappen en halvmeter innan hållplatsen. Chaffisen blev helt galen, men jag såg ju att tjurfäktningsarenans dörrar stod öppna så det var bara att springa av och hoppas på att man skulle kunna ta sig in (kan tillägga att det inte är tjurfäktningssäsong och därmed ganska omöjligt att få en glimt att hur det ser ut innanför). Tjurfäktning har ju sin högst begränsade charm, likadant med kyrkan, men på något vis är det väldigt fascinerande och så klart exotiskt.  Så jag trippade in och där var det någon slags träning på gång, en man "spelade" tjur och en annan viftade med skynket. Hann ta några bilder innan jag trippade ut lika snabbt när arga spanjaker fick syn på mig.

Ikväll: Linssoppa, grammatik och sangria!

Dofter jag för alltid kommer förknippa med Málaga

1. Rostade kastanjer (stånd som finns längs de flesta gator, doftar himmelskt)

2. Hundbajs (yep)

3. Mörkt och starkt kaffe (öppnar alltid kaffeburken lite extra våldsamt för att få ett litet moln, fantastiskt)

4. Frityrflott (kan vara riktigt bra faktiskt, till exempel pulpo, bläckfisk, är min favorittapa för tillfället)

5. Yoghurt & Citron-te

6. Paquis sons parfym (odör, vem som helst hade kunnat kvävts i ett astmaanfall)

Pulpo i Sevilla


Pulpo i Málaga - bland det godaste som finns med vitlökssalsa och pimpientosallad

Höst

Hösten har numera Málaga i ett järngrepp. Att jag vaknade imorse och trodde att jag skulle avlida av köld är ett kvitto på det och då bör tilläggas att jag alltid sover i fleecetröja, tights och sockor samt under två fleecefiltar. Mitt rum här i centrum är ungefär lika ombonat och mysigt som en bunker och lika bra isolerat som Iors hus. Jag ljuger inte när jag säger att jag har övervägt att täta fönsterna med tidningspapper.

Förutom den nattliga kölden (måste köpa ett ordentligt täcke) så, för att använda ett beprövat uttryck, rullar allt på och för varje dag som går känner jag mig mer och mer som en malagueña.  Naturligtvis kommer jag, för de inhemska ögonen, aldrig bli det även om jag skulle bo här i tio år till men jag måste ändå säga att jag inte trodde att jag skulle känna mig så här hemma som jag gör. Jag insåg på väg hem från affären förra veckan att det förmodligen inte längre skriker turist om mig när jag bärande på ett storpack med toalettpapper blev frågad av två olika personer om vägbeskrivningar. Kändes främmande och väldigt icke-främmande på samma gång, förutom att jag, inte ens på svenska, kan ge vägbeskrivningar då...

Min absolut första måltid med roomisarna - Paella (vet att det ser ut som något som redan blivit nedbrutet och uppkastat men den spanska nationalrätten är inte så bildskön som man kan tro

Kaskia och Sarah tog med mig på en tur i den spanska bergen, ena sekunden blåste det vindar som kändes som rakblad mot ansiktet och i den andra stekte solen som aldrig förr - förvirrande
Lite så man blev religiös, men naturligtvis svårt att fånga på bild
Hemma väntade balkongen

Torgliv

En kul grej med att bo sju våningar ovanför ett pittoreskt torg är att det, förutom allmänt sorl, är mycket musik man får gratisnjuta av. När jag höll på att flytta in, packade upp alla miljoner kläder och prylar och installerade mig, så var det en scen med en gedigen orkester som höll konsert nedanför. Det var klassisk musik så det hette duga, tänk: episk storfilm regisserad av Ridley Scott. Jag kände mig som den oövervinnliga hjälten som kommit hem.

Och en annan incident var efter skolan i tisdags då jag kom på mig själv med att nynna med i melodin av det som hördes från torget. Kopplade först inte varför jag kunde skråla med den dragspelande operasångerskan men kom på en halvtimme senare varför. Det var ju, i svensk mening, julsången Sankta Lucia, men i en för mig lite annorlunda tappning och dessutom lite tidigt.

Torget

Ett helt nytt Málaga

Nu har jag precis överlevt min första vecka utanför Paquis skyddande sfär, och visst är det annorlunda. Skulle faktiskt vilja säga att det är totalt annorlunda och att det känns som om Málaga-livet numera innebär något helt annat. På ett bra vis!

Fast jag verkligen upplevde det som att jag var som hemma i Pedregalejo så är det ändå himla skönt att bo i sin "egna" lägenhet. Det vill säga att inte vara gäst på några villkor alls. Det innebär så klart mycket mer ansvar och frukosten, till exempel, är inte längre lika efterlängtad när man numer faktiskt måste göra den och diska efteråt, (jättejobbigt, vet inte hur jag står ut egentligen).

Sen trots att jag och mina tre nya compañeras ibland är som aliens inför varandra (jag må vara i Spanien, men nej, jag tänker inte börja uträtta mina behov med dörren på vid gavel) så tycker jag att det har gått förbluffande friktionsfritt! Vi lagar och delar all mat tillsammans och alla har liksom naturligt fallit in i sina roller. Sonia, den supersociala spinninginstruktören med lätt underbett, lagar nästan all mat; Carmen, den bildade bohemen som röker och svär som en borstbindare, städar mest av alla och Inma, den burdusa tjejen från landet som garvar sig harmynt åt mina språksvårigheter, diskar och plockar undan. Jag, svennen, fixar fikat efter maten.

Idag är det söndag, och när man sticker ut näsan här i centrum så kan man faktiskt misstänka att inte alla spanjorer ligger i siesta (koma). Överväger att köpa en croissant.

Frukostvyn från balkongen

Senaste nytt

1: Mina nya sambos gör amazing mat

2. De röker som skorsten dock

3. Under Halloween var jag en katt

4. Då såg jag ut så här:



Och så här känns det för det mesta: