Ronda

Polacken, Britten, Bellman och jag har varit i Ronda. En liten stad som ligger två timmar (en timme med polacken som förare) väst om Málaga, in i landet. Vi fyllde dagen med att ströva runt i den extremt spanska/arabiska miljön, dricka varm choklad och vråla fram superlativ över den makalösa utsikten. Det enda man kan säga om Ronda är att jag kommer dö lite gladare för att ha varit där, samt: pittoreskt.

Apelsinträd och fin gubbeBritten, jag, Bellman och Polacken med en snubbe till fotograf som inte var helt stadig på handenLite utsikt från "Den 'nya' bron" som har några hundra år på nacken

Nära döden-kväll

Insåg att jag glömt att dela med mig av en, för mig, extremt exotiskt och nervkittlande upplevelse. Jag, Sonia och hennes spanska kompisar befann oss på en bar någonstans inne i Málaga och det var så mycket folk att man inte kunde vrida på huvudet utan att slå näsan i någon. Stämningen var uppsluppen och lite glad men mest aggressiv och hetsig. Stolar flög, folk pekade finger och skrek och jag lärde mig ord på Spanska som jag förhoppningsvis aldrig kommer behöva upprepa. Jag pratar så klart om fotboll. El Classico för att vara mer exakt. Det var både kul och intressant, men man kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit om alla dessa miljontals människor istället hade valt att engagera sig i kampen för mänskliga rättigheter eller bevarandet av bergsgorillor i Uganda. Tänk vad vi hade kunnat uträtta. Det var några veckor sedan men minnena från det kommer hemsöka mig för alltid.

Annars är det här en anledning till att visa lite bilder.

Sonia unt jakKatedralens klockor pinglar som galna, processioner hela dagarna och pyntade palmer - julen närmar sigSvennarna på favorithaketTysken och Bellman på taket pluggandes

Barcelona - Por fin

Ja till slut kom vi faktiskt fram till Barcelona. Efter ombokning av flyg, många uttalade svordomar framför nyheterna på TV:n och lite tur kunde vi andas ut. Inte för att det fanns så mycket tid till att andas då vi hade ett minutiöst schema att leva upp till och eftersom skitflygledarna snuvade oss på nästan två hela dagar i Bcn.

Efter en långhelg, el Puente, i Spaniens näst största stad är man minst sagt mör i både huvud och kropp. Vi har gått, traskat och marscherat genom vad som kändes som alla gator som fanns och vi har tittat, tagit kort på och analyserat byggnader, mat och människor tills ögonen värkte. Gaudí och Picasso har verkligen inte gjort oss besvikna och inte heller superbudget luncherna i de lite mer... exotiska delarna av staden.

Det största intrycket av Barcelona är ändå att det är det mest ospanska jag upplevt hittills i Spanien. Allt från att de mestadels pratar ett annat språk i Katalonien till att arkitekturen och miljöerna inte alls ser ut som i überspanska/-arabiska Andalusien. Min upplevelse är att Barcelona snarare är en världsmetropol än spansk, det fanns inte en enda tjurfäktningsarena eller flamencohak så långt man kunde se och vi åt inte en enda tapas (!!!) under hela resan. Men istället har vi kryssat mellan second handbutiker, kultur och awesome smakupplevelser - inte så dumt med andra ord.

Det låter klyshigt men hela staden är som en kokande gryta som hela tiden är i rörelse, som aldrig sover och som alltid är förändring. Barcelona är staden som är motsatsen till konservativt och tråkigt och jag skulle dra årets lögn om jag påstod att vi har gjort den efter denna helg.

Idolfoto med vår favorit - Pablito

Stans äldsta café där vi käkade katalansk ost 

Veganrestaurant (Y)
Saluhall (behöver jag säga mer?)
Gaudí - Knäppgök och tokstolle men flink med konsten
Ofärdiga, skräckinjagande och storslagna Sagrada Familia
Palau de la Música Catalana var en av höjdpunkterna med en totalt excentrisk guide och coolaste konserthallen jag någonsin sett

Mot Katalonien

Efter en intensiv helg tillsammans med favosambon Sonia känns det som om vi är gifta. De andra två skorstenen åkte till München för en weekend så jag och Sonia passade på att vältra oss i spanska läckerheter hela helgen. Jag borde skaffa en parallell resedagbok där jag dagligen kan skriva om maten hon gör. Det säger väl allt.

Annars börjar veckorna fyllas upp till bredden med saker att göra, så där att man återigen måste upp med almanackan när någon frågar om vi ska hänga. Både bra och dåligt så klart. Bra för att det är kul, bra och spännande saker (!) men dåligt för man vill hinna pausa och bara vara också. Hur man nu gör det.

Och mitt i alltihop tar jag och ex-favo-sambon våra resesugna pass och drar till Barcelona för en långhelg! Förvisso har ungefär resten av hela Spanien även bestämt sig för att resa just nu och dessutom är det flygstrejk i Madrid (som vi ber till resegudarna inte ska smitta av sig). Men mot alla odds ska vi dit och det kommer bli grymt! Fortsättning följer.

Sonia och almejas och boqueron - oh herre gud!

Kärvänligt slagsmål på fest (lovar)

Självännen i Sevilla, snart i Barca!

Besök

I lördags kom Magnus hit och på natten till tisdag blev det hemfärd för hans del. Det känns som om sverige-hem var här och knackade på men drog lika snabbt igen, lustig känsla. Rumskompisarna fick några rejäla smakprov på svensk kultur och Magnus fick nog en årförbrukning av spansk. Det var riktigt roligt att få uppleva staden som turist igen och med råge som vi gjorde det!
Vi hann med bergsbestigning i el Palo, rostade kastanjer och så klart massor av bra tapas. Magnus hade nog ibland fullt upp med att hålla reda på alla polacker, tyskar och amerikaner (med mera) samt att hänga med i det andaluciska tugget i lägenheten.

På fredag är det examen i skolan och klassen är i ett stadium av grav nervositet. Det kommer förmodligen gå bra men när man funderar över vad som kan tänkas komma upp på proven mot vad man lärt sig hittills så känns det som om hjärnan blivit överkörd av ett tåg, alternativt blivit nedtryckt i en dokumentförstörare. Ikväll blir det alltså studier, paella och spinning.

Tjurfäktning, apelsiner och en virgen

Du vet att du är i Spanien när rubriken har det namnet.

Igår hade jag den oförskämda turen att få en ikon av en kompis här. Den fanns i hennes lägenhet när hon kom hit men hon var intresserad av den. Jag som hyser en nästintill pervers hatkärlek till religiösa saker och ting var inte sen med att lägga vantarna på den. Såg framför mig hur, ironiskt, fin den skulle vara på mitt skrivbord. På väg hem traskade jag alltså genom enormt folktäta Málaga med en Virgen under armen, lätt nervös inför alla skeptiska/nyfikna blickar. Vi hade det trevligt på bussen men inte lika trevligt när vi passerade under ett apelsinträd då en apelsin föll rätt ner på mitt huvud. Det gjorde fett ont, som man säger. Det kanske betyder att man inte ska jiddra med Gud, jag vet inte.Annars börjar apelsinerna bli galet billiga nu, ett tecken på att vintern närmar sig. Köpte tre kilo för 1€ förra veckan, det tackar man för.

En annan så där fånigt Spansk grej som hände idag var när jag på bussen tryckte på stopp-knappen en halvmeter innan hållplatsen. Chaffisen blev helt galen, men jag såg ju att tjurfäktningsarenans dörrar stod öppna så det var bara att springa av och hoppas på att man skulle kunna ta sig in (kan tillägga att det inte är tjurfäktningssäsong och därmed ganska omöjligt att få en glimt att hur det ser ut innanför). Tjurfäktning har ju sin högst begränsade charm, likadant med kyrkan, men på något vis är det väldigt fascinerande och så klart exotiskt.  Så jag trippade in och där var det någon slags träning på gång, en man "spelade" tjur och en annan viftade med skynket. Hann ta några bilder innan jag trippade ut lika snabbt när arga spanjaker fick syn på mig.

Ikväll: Linssoppa, grammatik och sangria!

Dofter jag för alltid kommer förknippa med Málaga

1. Rostade kastanjer (stånd som finns längs de flesta gator, doftar himmelskt)

2. Hundbajs (yep)

3. Mörkt och starkt kaffe (öppnar alltid kaffeburken lite extra våldsamt för att få ett litet moln, fantastiskt)

4. Frityrflott (kan vara riktigt bra faktiskt, till exempel pulpo, bläckfisk, är min favorittapa för tillfället)

5. Yoghurt & Citron-te

6. Paquis sons parfym (odör, vem som helst hade kunnat kvävts i ett astmaanfall)

Pulpo i Sevilla


Pulpo i Málaga - bland det godaste som finns med vitlökssalsa och pimpientosallad

Höst

Hösten har numera Málaga i ett järngrepp. Att jag vaknade imorse och trodde att jag skulle avlida av köld är ett kvitto på det och då bör tilläggas att jag alltid sover i fleecetröja, tights och sockor samt under två fleecefiltar. Mitt rum här i centrum är ungefär lika ombonat och mysigt som en bunker och lika bra isolerat som Iors hus. Jag ljuger inte när jag säger att jag har övervägt att täta fönsterna med tidningspapper.

Förutom den nattliga kölden (måste köpa ett ordentligt täcke) så, för att använda ett beprövat uttryck, rullar allt på och för varje dag som går känner jag mig mer och mer som en malagueña.  Naturligtvis kommer jag, för de inhemska ögonen, aldrig bli det även om jag skulle bo här i tio år till men jag måste ändå säga att jag inte trodde att jag skulle känna mig så här hemma som jag gör. Jag insåg på väg hem från affären förra veckan att det förmodligen inte längre skriker turist om mig när jag bärande på ett storpack med toalettpapper blev frågad av två olika personer om vägbeskrivningar. Kändes främmande och väldigt icke-främmande på samma gång, förutom att jag, inte ens på svenska, kan ge vägbeskrivningar då...

Min absolut första måltid med roomisarna - Paella (vet att det ser ut som något som redan blivit nedbrutet och uppkastat men den spanska nationalrätten är inte så bildskön som man kan tro

Kaskia och Sarah tog med mig på en tur i den spanska bergen, ena sekunden blåste det vindar som kändes som rakblad mot ansiktet och i den andra stekte solen som aldrig förr - förvirrande
Lite så man blev religiös, men naturligtvis svårt att fånga på bild
Hemma väntade balkongen

Torgliv

En kul grej med att bo sju våningar ovanför ett pittoreskt torg är att det, förutom allmänt sorl, är mycket musik man får gratisnjuta av. När jag höll på att flytta in, packade upp alla miljoner kläder och prylar och installerade mig, så var det en scen med en gedigen orkester som höll konsert nedanför. Det var klassisk musik så det hette duga, tänk: episk storfilm regisserad av Ridley Scott. Jag kände mig som den oövervinnliga hjälten som kommit hem.

Och en annan incident var efter skolan i tisdags då jag kom på mig själv med att nynna med i melodin av det som hördes från torget. Kopplade först inte varför jag kunde skråla med den dragspelande operasångerskan men kom på en halvtimme senare varför. Det var ju, i svensk mening, julsången Sankta Lucia, men i en för mig lite annorlunda tappning och dessutom lite tidigt.

Torget

Ett helt nytt Málaga

Nu har jag precis överlevt min första vecka utanför Paquis skyddande sfär, och visst är det annorlunda. Skulle faktiskt vilja säga att det är totalt annorlunda och att det känns som om Málaga-livet numera innebär något helt annat. På ett bra vis!

Fast jag verkligen upplevde det som att jag var som hemma i Pedregalejo så är det ändå himla skönt att bo i sin "egna" lägenhet. Det vill säga att inte vara gäst på några villkor alls. Det innebär så klart mycket mer ansvar och frukosten, till exempel, är inte längre lika efterlängtad när man numer faktiskt måste göra den och diska efteråt, (jättejobbigt, vet inte hur jag står ut egentligen).

Sen trots att jag och mina tre nya compañeras ibland är som aliens inför varandra (jag må vara i Spanien, men nej, jag tänker inte börja uträtta mina behov med dörren på vid gavel) så tycker jag att det har gått förbluffande friktionsfritt! Vi lagar och delar all mat tillsammans och alla har liksom naturligt fallit in i sina roller. Sonia, den supersociala spinninginstruktören med lätt underbett, lagar nästan all mat; Carmen, den bildade bohemen som röker och svär som en borstbindare, städar mest av alla och Inma, den burdusa tjejen från landet som garvar sig harmynt åt mina språksvårigheter, diskar och plockar undan. Jag, svennen, fixar fikat efter maten.

Idag är det söndag, och när man sticker ut näsan här i centrum så kan man faktiskt misstänka att inte alla spanjorer ligger i siesta (koma). Överväger att köpa en croissant.

Frukostvyn från balkongen

Senaste nytt

1: Mina nya sambos gör amazing mat

2. De röker som skorsten dock

3. Under Halloween var jag en katt

4. Då såg jag ut så här:



Och så här känns det för det mesta:

Flytt

Nu är det dags att gå och lägga sig för sista gången i la casa de Paqui. Imorgon tar jag allt jag äger och har och flyttar in till staden för att fortsätta det spanska livet som en citybo. Jag kommer tillsammans med tre spanska (!) tjejer bo i en delad lägenhet som ligger så centralt att, om det inte vore för att den ligger på sjunde våningen, jag skulle kunna sträcka ut handen genom ett fönster och köpa en churro till frukost.

Månaden här i Pedregalejo har faktiskt varit riktigt trevlig och det känns som en bra erfarenhet att ha testat på värdfamiljelivet innan "egen" lägenhet. Det kanske bara är önsketänkande men jag tror nog att jag och Sanna (som också ger sig i kast med egen lya, fast i el Palo) har varit trevliga att inhysa. Ett tecken på det är till exempel som när vi idag fick mozzarellasallad till lunchen samt Sannas favorit-Paqui-mat: linssoppa (som jag tyvärr inte kunde få i mig så mycket av på grund av alldeles för goda Piña Coladas kvällen innan).

Det här innebär alltså att min Paqui/Pedregalejo-adress inte längre gäller! Så alla ni som har kvar den kan eliminera den ur minnet eller adressboken.

En parentes är att det är himla kul med kommentarerna ni skriver! Fortsätt med det så blir Sofia glad även resten av resan.

Hejdå till Maho och batata (vår, då förkylda, japanska sambo samt en efterätt Paqui serverade vid ett tillfälle)

Mersmak av Sevilla

Idag är en dag som man kan döpa till "post-Sevilla", för det är precis så det känns. Ben som varken lyder eller fungerar som de ska och ett huvud som tror sig se arabiskt influerat kakel runt varje hörn. Och nog tuktade vi nog både kropp och knopp bra med en heldag i Andalucías huvudstad.

Sevilla kan man (försöka) sammanfatta som prålig, storslagen och Spansk ut i fingerspetsarna. Efter en, faktiskt, väldigt behaglig busstur på tre timmar stod vi lite villrådiga någonstans i staden och det tog ett tag innan vi fick tag på karta och kunde börja orientera oss efter planen vi lagt upp. Därefter gick allt väldigt snabbt och vi avverkade den ena sevärdheten efter den andra i ett inte så spanskt tempo. Torre del Oro, katedralen med tornet Giralda och tjurfäktningsarenan Maestranza ingick däri och det var så klart väldigt majestätiskt och vackert men ändå lite "check-nästa"-känsla. Dock var Plaza de España så där överväldigande att man bara står och stammar fram några, inte så genomtänkta, meningar under en kvart. Fantastiskt!

Så efter forcerat turistande varvade vi ner några hästkrafter och traskade runt i de judiska kvarteren, tog en kaffe och gick en eftermiddagspromenad längs floden (i väldigt spanskt tempo). Vi avrundade dagen med att äta så som man äter bäst i hela världen - tapas.

Avslutningsvis kan man säga att Sevilla verkligen är så vackert som man hör att det ska vara och man förstår varför Spanjorerna är stolta över staden. Men någonstans blev jag lite naivt besviken över att mycket av det som skulle vara så genuint spanskt kändes så påklistrat och framtvingat, istället för bevarat och framhävt. Istället för äkta blir vissa delar en turistattraktion som är fin att titta på men som tyvärr inte säger så mycket. Men det är då man inser att det mest spanska som finns ändå är att sitta på ett lokalt hak på andra sidan floden, långt bort från flamencon, tjurfäktningen och arabiska kaklet, och äta tapas och småprata med gubbarna i bordet bredvid. Dit turisterna (förutom vi) inte når.
 

Vanessa - Tysken


Paella, så klart!


Sanna sätter nästan bocadillon i halsen på grund av hänförelse


Jag ser inte så förtjust ut, jag tänkte nog på att vi lever i ett samhälle under patriarkala strukturer


Vanessa och en Virgen


Lite av katedralen och mycket av tornet Giralda


Calle Sierpes


Pygméerna och torre del oro


Oxsvans, spenat med kikärter, calamares och lite Tinto de Verano. Gudars!


Charmen vi hittade på kvällen

Försmak av Sevilla

Sevilla var fantastiskt! Återkommer med mer.

Dansa

Senaste veckan har varit fullproppad av händelser och en av de roligaste är att jag hittat massor av dansstudior. Nära det hostel jag bodde på inne i stan finns det en butik som säljer allt man behöver för att dansa flamenco. Jag vågade mig in där och frågade den lätt excentriska mannen bakom disken om han möjligtvis kände till någon dansstudio där man kan dansa modernt. Han blev helt till sig och försäkrade mig om att jag hade kommit till EXAKT rätt ställe för han kan ALLT om dans i Málaga!(!!). Sen vrålade han "MÚSICA!" och satte på den mest galna flamencolåten någonsin med kastanjetter som smattrade lika frenetiskt som hans fingrar över tangentbordet. Han frågade var jag bodde och vad jag ville dansa och sen plitade han ner en skräddarsydd lista med fyra olika studior och två namn på en lapp, allt i närheten av Pedregalejo. Tack Paco på Calle Pasillo Santa Isabel!

Jag testade ett ställe i torsdags och det var superkul! Det var jazz, läraren var en tysk koreograf och gruppen bestod av kvinnor från 15 - 30 år. Blandade förmågor men vissa var helt sanslöst duktiga och hade en teknik jag bara kan drömma om. Jag stod ut i ganska många fall då alla hade trikåer, mjuka dansskor, en body på överkroppen och håret stramt bakåtstruket i en knut - och så kom jag där med vanligt linne, dansvänliga byxor och barfota.

Så den kommande veckan kommer det nog testas lite olika ställen, längtar väldigt mycket!

Churros

Den här dagen har helt gått i ätandets tecken. Jag och Sambon gick upp i tid för att ta bussen in till stan denna förmiddag, dock fick vi snällt invänta värdinnan, Paqui, för att få vår så heliga frukost. Vi och Tysken traskade mot en bazar som låg i de för oss ännu oupptäckta delarna av Málaga. Marknaden bestod dock, enligt Sambons teorier, bara av olika sorters stöldgods utspridda på lakan på marken. Teorin var mycket trolig och det var lite av en besvikelse, men med den erfarenheten fick vi dock tid till att inhandla våra efterlängtade churros!

Churros är som friterat fikabröd som spanjorerna helst äter till frukost, som eftermiddagsmellis eller som bakismat och helst ska de doppas i choklad. Om jag hade längtat. De smakade väldigt gott - de första tuggorna i alla fall, för sedan stod de en upp i halsen och även sju timmar senare vill jag vomera lite. Att vi sen kom hem direkt för att äta en lunch med kraftig fisksoppa, tortilla och bröd gjorde inte saken bättre.

Den här feeder-dagen kommer jag överleva en vecka på, bra för plånboken.

Churros!

Photosession av Sambon. (Ett kvitto på hur värdelös min kamera börjar bli. Ska nog önska mig en ny i julklapp av Paqui).

Vardag

Sitter i min säng, ömsar skinn (flagnar) och tänker att vi kanske njuter av de sista strandvänliga dagarna den här helgen. Förvisso har jag sagt det varje dag hittills. Annars flänger veckorna förbi här i Málaga och ibland känns det som om jag varit här ett år redan. Det är nog skolan som skapar illusionen av att dagarna slukas, varje vardag är ju redan till hälften planerad och fylld. Eftermiddagarna och helgerna får man stoppa med caféplugg, strand, tapas, sangria, kackerlacksmord, långa turer in till centrum osv osv. Jag vet inte om det är Spanien eller vi som är klyshiga, men det är sånt vi sysslar med.

Skolan, som det mesta kretsar kring, är riktigt rolig och oftast väldigt givande. Varje dag följer exakt samma schema; konversation, skrivlektion och grammatik x2. Fyra lektioner á femtio minuter och jag slutar halv två och då pilar jag hem fort som attan för lunch eftersom magen har varit sverigehungrig sen några timmar tillbaka.

Ikväll blir det lugna gatan med spanskdubbad film, frukttapas och kanske en amerikan på det (Kenny).

Sofia en la playa de Pedregalejo

Anna, Fanny och Sanna cafépluggar

Vanessa och Kenny

Bakgården är fortfarande fancy