El Carnaval kom och gick här i helgen i Spanien men i stället för att fira det med pompa och ståt här i Alcalá eller Cádiz valde jag att packa liten väska och dra till lilla byn där mina förra rumskompisar, Carmen och Inma, kommer från. Inte många fattade varför jag valde att fira Carnaval i en "stad" med inte ens 2000 invånare och minimalt utbud av... tja, allt, i stället för Cádiz där firandet är störst i hela Spanien. Men för mig var det enkelt då jag längtat som en tok efter mina spanjacker och dessutom skulle jag aldrig någonsin som turist få möjlighet att uppleva det genuina byalivet i la Cueva (som byn heter), medan alla turistvägar bär till Cádiz den helgen.
I stora drag spenderades helgen i ätandets, festandet och chillandets tecken. Blev inkvarterad hos Carmen och hennes föräldrar var sånna som när man tackade för maten sa "Var inte dum, ät mer!". Jag kan bara anta, och hoppas för alla invånares bästa, att man normalt inte festar i sådana kvantiteter, men kul var det. Eftersom varenda spanjack klär ut sig till något under Carnaval gäller det ju att hitta på den absolut konstigaste dräkten av alla och därför kunde man förutom de vanligaste som hippie, clowner och tjurfäktare se till exempel gafflar, stekta ägg och skumbad spatserade på gatorna.
Det var lite av ett socialantropologiskt experiment att åka till la Cueva, eller åtminstone så kände jag mig som en utomjording på utställning mestadels av tiden. Gick in på en bar och hela stället stannade upp, tappade hakan och stirrade helt ogenerat resten av vistelsen - som om jag kom inridande på en gris. Staden var ungefär som Borlänge fast delat med 25, både när det kom till befolkning, utbud och mentalitet. När man normalt pratar med folk från Málaga och Sevilla är de nyfiket intresserade och man får intrycket att det är kul och spännande med andra länder, men med byafolket var det konstigt och nästan läskigt hur jag KUNDE lämna min familj och pojkvän i Sverige bara för att resa! Carmen sa till mig i bilen på väg dit att "människor föds, lever och dör i la Cueva" och det finns så klart inget dåligt med det, men jag är glad att jag inte delar den mentaliteten med Borlänge.
Kvinnan från Skottland (fråga inte), grottkvinnan och hippien
En lite trött (bakis) Carmen med bocadillon i högsta hugg
Andra kvällen var lika stilfull som den första
Jag med en väldigt intressant tolkning av Homer Simpson
Ett skumbad
Söndagspaella med Inma och syster
På vägen hem blev bussen försenad en halvtimme på grund av en hjord får som inte ville flytta på sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar