Vad som händer

Så fick vi tillökning i familjen - grisbenet aka jamón iberico
Årets, för mig, första grillning var helt ok
Fruktstund ute på pation
Mario + webcam = sant

Livin' the flip side of life

Ja, idag har jag sannerligen gjort något helcrazy, assjukt och fett weird. Jag gick och fikade själv. Lämnade huset (ensam), gick ner till storgatan (ensam) och tog en kaffe (ensam). Något så barockt! Kan ni tänka er? Jag frågar för det kan nämligen inte spanjorerna.

För att klargöra vad jag menar kan jag som exempel berätta om igår då jag berättade för en spansk ny vän att jag gick till en park härom dagen och läste en stund, utan sällskap. Han blev lite bestört och menade varför jag skulle göra det? "Sofia, du måste ju vara försiktig!" Han menade att vanligtvis så gör man (läs: kvinnor) inte så. Man (läs: kvinnor) lämnar inte huset själv, sätter sig inte mitt i offentligheten och underhåller sig själv för en stund, för det verkar ju konstigt, kanske sänder ut konstiga signaler och vem vet vad som kan hända.

Det här fenomenet var inte alls lika tydligt i Málaga och inte heller i Sevilla upptäcker man det i samma grad, men i här i Alcalá är det helgalet. Kan bara förmoda att det är p.g.a att det rör sig turister i de städerna plus att mentaliteten inte är på grottmänniskonivå. I Sverige vet man ju att man som kvinna inte bör gå ensam när det är mörkt, speciellt inte efter krogen. Man har den här idén om att våldtäktsmännen lurar bakom alla buskar och hörn och att man därför bör hålla sig helst inomhus efter mörkrets inbrott och det är exakt samma här, fast hundra gånger värre. Fast all statistik visar på att det är män som lider under störst hot för att bli oprovocerat överfallna är det kvinnor som ska akta sig och det är kvinnors rörelsefrihet som blir fråntaget. Skitsamhälle, både Sverige och Spanien!

För att demonstrera min motvilja ska jag därför sluta umgås helt med folk offentligt och börja gå hem från Sevilla efter varje natt, det kommer ta tre timmar men det skiter jag i. (Mamma, det här är alltså ett skämt för att ta udden av den ganska aggressiva tonen i meddelandet, don't worry)

Stor stad - Liten stad

El Carnaval kom och gick här i helgen i Spanien men i stället för att fira det med pompa och ståt här i Alcalá eller Cádiz valde jag att packa liten väska och dra till lilla byn där mina förra rumskompisar, Carmen och Inma, kommer från. Inte många fattade varför jag valde att fira Carnaval i en "stad" med inte ens 2000 invånare och minimalt utbud av... tja, allt, i stället för Cádiz där firandet är störst i hela Spanien. Men för mig var det enkelt då jag längtat som en tok efter mina spanjacker och dessutom skulle jag aldrig någonsin som turist få möjlighet att uppleva det genuina byalivet i la Cueva (som byn heter), medan alla turistvägar bär till Cádiz den helgen.

I stora drag spenderades helgen i ätandets, festandet och chillandets tecken. Blev inkvarterad hos Carmen och hennes föräldrar var sånna som när man tackade för maten sa "Var inte dum, ät mer!". Jag kan bara anta, och hoppas för alla invånares bästa, att man normalt inte festar i sådana kvantiteter, men kul var det. Eftersom varenda spanjack klär ut sig till något under Carnaval gäller det ju att hitta på den absolut konstigaste dräkten av alla och därför kunde man förutom de vanligaste som hippie, clowner och tjurfäktare se till exempel gafflar, stekta ägg och skumbad spatserade på gatorna.

Det var lite av ett socialantropologiskt experiment att åka till la Cueva, eller åtminstone så kände jag mig som en utomjording på utställning mestadels av tiden. Gick in på en bar och hela stället stannade upp, tappade hakan och stirrade helt ogenerat resten av vistelsen - som om jag kom inridande på en gris. Staden var ungefär som Borlänge fast delat med 25, både när det kom till befolkning, utbud och mentalitet. När man normalt pratar med folk från Málaga och Sevilla är de nyfiket intresserade och man får intrycket att det är kul och spännande med andra länder, men med byafolket var det konstigt och nästan läskigt hur jag KUNDE lämna min familj och pojkvän i Sverige bara för att resa! Carmen sa till mig i bilen på väg dit att "människor föds, lever och dör i la Cueva" och det finns så klart inget dåligt med det, men jag är glad att jag inte delar den mentaliteten med Borlänge.

Kvinnan från Skottland (fråga inte), grottkvinnan och hippien
En lite trött (bakis) Carmen med bocadillon i högsta hugg
Andra kvällen var lika stilfull som den första
Jag med en väldigt intressant tolkning av Homer Simpson
Ett skumbad
Söndagspaella med Inma och syster
På vägen hem blev bussen försenad en halvtimme på grund av en hjord får som inte ville flytta på sig