Det var med tunga steg jag släpade mig själv och väskorna tillbaka till lägenheten i Málaga efter en vecka i pittoreska vinterlandet Sverige och en i fantastiska England. Blev riktigt besviken på mig själv när jag satt i den tomma soffan och nästan grinade för allt kändes bara fel och dumt och jag var övertygad om att det som väntar kommer bli mitt längsta halvår någonsin. Men! Så ska man inte underskatta en god väns makt över att hissa humöret till skyarna! Efter en rejäl catch up med Sanna insåg jag nog, sittandes på en sten ute i Medelhavet (true story), att det kommer snarare bli det bästa halvåret.
Så efter några dagar av återbesök i bergen, rastning av polsk hund med ägare och rysk balett så känns allt bättre än någonsin och jag kan knappt bärga mig förrän slutspurten på terminen börjar. Ändå känns det som om jag skulle kunna lalla runt såhär för alltid i Málaga, utan skola och bara träffa människor man tycker om. Dessutom tror jag att min och mina rumskamraters relation upplever en renässans. Vi går runt och blir bara glada av åsynen av varandra och jag insåg att jag verkligen har saknat dem.
Le grande julgran som stod kvar där jag hade lämnat den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar