Nu när jag står på mållinjen på Málagalivet slår det mig att det är tack vare alla fantastiska individer man omges av som det har blivit det bästa möjliga. Nya vänner som förstår, roomisar som stöttar och nära och kära i hemlandet som backar upp med brev och mail, men framför allt en bästa vän som går med en längs hela vägen. På tisdag är det dags att flytta mig själv och allt jag äger och har till utkanten av Sevilla, men att jag ska ha ansvar för tre barn och lära känna en helt ny stad bekymrar mig inte lika mycket som att behöva säga hejdå till Sanna.
Det får låta hur sentimentalt som helst, men jag älskar verkligen den människan och Málaga hade lika gärna kunnat varit Arvidsjaur utan henne. Det har varit fyra månader av lyx att få träffa Sanna när jag vill och det som betyder mest av allt är att vi tillsammans har upplevt den här tiden och alltid kommer kunna dela det. För man är aldrig ensam när man är tillsammans.
