Semana Santa

Semana Santa (direkt översatt: Heliga Veckan) kom och gick i Sevilla och lämnade ingen oberörd. Här en nazareno i litet format, icke att förväxla med föreningen från den amerikanska södern med den tveksamma inställningen till större mängder pigment i huden

Mario chillar järnet i väntan på att processionen ska trampa förbi

Till sist kom la Virgen och publiken went crazy och skulle fingra, pussa och titta beundrade upp mot Jesus mamma

Av en slump stötte vi ihop med en nattlig procession mitt i Alcalá så jag fångade en bild på el Señor (aka Jesús) när han backar in i kyrkan

Sist kom som vanligt en Virgen och jag tog en idolbild

Mitt i folkmassan stod en nazareno som kanske skolkade eller hade glömt vad den skulle göra

Semana Santa i Spanien är långt ifrån sorgligt och trist och den här tanken om att alla ska stänga in sig i sina hem, kontemplerande över sina synder, kändes väldigt avlägsen. Visst har vissa processioner en väldigt (extremt) seriös och t.o.m. skräckinjagande framtoning men de flesta är livfulla och alla pasos är egentligen tillsammans historien (sagan) om Jesu död och uppståndelse. Därför var vi alltså glada.

Sanna trillade till min förtjusning förbi och fick en rejäl omgång av Sevilla och Sofia men tyvärr inte så mycket av Semana Santa eftersom vädret satte sig på tvären och pissade ner regn som aldrig förr.

Lite feber hade man även tid med, så klart. Fabulous.

Gott och blandat

I tre veckor hade vi tropisk hetta i hela Sevilla, jag gick under men barnen som är vana kunde leva rövare i parken som vanligt

Antonio, som inte ens är från Alcalá, gav en guidad tur i staden

Fick skjuts av en viss Victor till IKEA för att köpa en hylla, blev försenade till dagishämtning p.g.a. för billigt kaffe och trafikstockningar och fick megaskäll av en Señora till dagisfröken

När alla tapasrestauranger (eller restauranger ö.v.t. för den delen) hade stängt blev det premiär på donken i Spanien för min del

En dag flydde jag hals över huvud ända till Ronda för att hitta min Sanna som återvänt till södern för några månader. Vi hann med lite intense hardcore turism i två småbyar, annars hade det inte varit vi

Sanna jobbar på ett litet hotell som är så fint att det är som om man klivit rätt in i en liten saga

Sen skulle det ut och gås i procession med tvillingarna, Toñi med Mario (som stenhårt vägrar costalero-handduken) och Jaime

Alla ungarna på dagiset skulle alltså gå en procession och alla barn blev tilldelade olika roller som hör till Semana Santa. Jaime, som ser livrädd ut, var en costalero vilket är en som bär Virgen- eller Jesuspasos. På riktigt väger en paso ungefär ett halvt ton och det är åtminstone 10 STORA STARKA KARLAR som kånkar runt på dem, alltså behövde barnen inte bära något. Alla flickor var dock uppklädda till tänderna med mantilla (den svarta slöjan), skor med hög klack, smycken och i många fall smink - lite lagom perverst så där.

Sånt som händer igen

Sent kommande hälsningar från södern. När jag inte svettandes släpar runt på en tvillingvagn, likt en desperat tonårsmorsa, händer massor av roliga saker. Lite smakprov kommer här.


Aron, åttaåringen, har världens mest normala husdjur. En sköldpadda och två maskar. Alla bor dem i garaget.

Bästa Magnus kom förbi en sväng och vi hann med att upptäcka Cádiz, en förtjusande stad och resa!

Men också vrålheta Sevilla så klart.

Jaime gör linsen smutsig.

Tjuvkik inför Semana Santa med...

...Alfonso!

Och för en månad sedan kom fina Kasia och hälsade på med sin vän Nadia.